* Mina nöjen, de jag brinner för, är de sysselsättningar som får mitt huvud att hamna på rätt köl.
De får mig att må bra, de får mig att lägga allt trassel och skit som försigår i huvudet åt sidan för en stund, så jag kan fokusera på det som är bra, det som är roligt.
* Mina måsten, de jag bara ska göra för att jag måste, är de sysslor som får mig att tappa kontrollen på mitt liv.
De skapar ångest, stress, motivationskrasher, aptitförlust, med mera, så jag tappar allt och ingenting blir gjort eller åtgärdat.
Jag har haft problem med plugget ända sedan det började igen den 23e november. Jag pluggade jättesällan, i väldigt korta omgångar, och jag misslyckades med det mesta, ty saker gick inte in i huvudet i den takt det behövde, eller inte alls.
Jag blev stressad, tappade motivationen, orkade inte sätt mig och läsa, fokusera, lära.
Det fanns ingen motivation, endast en uppgivenhet, en sorts "Jaha.. nä..... jag pallar inte!" varpå man bara sitter och glor på orden i boken utan att faktiskt läsa dem, eller så tittar man ut förbi boken, och bara stirrat rakt ut... Samtidigt känner jag mig sämre, jag känner hur jag tappar mer och mer ork för varje minut som går när jag sitter med böckerna öppna. Som att all min motivation och ork skulle finnas i en vattenledning kopplad till en kran, där mina nöjen stänger kranen så motivationen ligger kvar i ledningarna, medans plugget drar upp handtaget och låter motivationen flöda ut, bort ifrån mig. Det rinner ut.
Jag testade nu i veckan (mån-ons) en ny taktik.
Jag gjorde något roligt, en hobby alltså, en stund, för att motivera mig, sen när jag gjort det i 2-3 timmar så öppnade jag böckerna och tänkte försöka plugga så gott ja kunde tills motivationen runnit ut, för att då göra något kul igen för att fylla på motivationen.
Det lät som en bra plan, men när det väl var dags för pluggomgången så föll korthuset på en gång. Jag loggade in på lärarportalen Novo.... stirrade på de försenare och avbrutna (pga försenade inlämningar) kurserna och bara sjönk som en blyklump i havet.
Jag vred om min taktik lite och tänkte att jag skulle försöka undvika att sänkas av det ja ser när ja loggar in på portalen, så ja skrev ned vilka sidor jag behövde läsa i boken istället så att jag inte behövde logga in inför nästa pluggsession. Jag skulle bara behöva ta fram papperslappen med boksidorna på och läsa, utan att logga in.
Det sket sig det med... efter nöjessessionen då det var dags så tog jag upp lappen... tittade på den.......
Suckade djupt, rev lappen i bitar och slängde den, och la mig på soffan och bara stirrade uppåt i taket i kanske en halvtimme innan jag började pilla med mobilen för ändlöst meningslöst scrollande.
Det som fick mig att inte bli för deprimerad var mina nöjen. Det var socialdansen på tisdag. Det var repan på onsdagen samt danslektionen senare på onsdagen. (Normalt sett repar bandet på torsdag, men vi bokade in onsdag denna vecka pga att jag skulle iväg).
Dessa händelser fick mig alltid att må bra fram tills jag kom hem, och en bra bit därefter med, så länge jag inte började peta på böckerna jag behövde plugga i. Men så fort jag började tänka tankar om att plugga så blev det bara längre och längre bort.
Nu i torsdags så var det dags att bara släppa allt skit och åka på "semester". Jag hade fått tag på en sjukt billig resa till och från Göteborg och tänkte då passa på att hälsa på några vänner, samt gå på en swingkväll i Göteborg samma helg.
Torsdag till söndag har varit helt fantastisk. Jag har älskat varenda stund, det var varit jättetrevligt att komma bort från all stress och panik, bort från plugget, bort från alla måsten, bort från alla tankar och bort från all skit. Jag har mått riktigt bra i helgen och resan hem gick bra den med.
Jag kom hem strax efter 22, kokade lite snabbnudlar och drack en cola, sen öppnade jag min mailklient och började markera reklammail som läst, kolla lite nyhetsbrev som jag följer och sånt... sen såg jag mailen från Swingkattens förening om det ideella jobb jag antagit mig där, det såg bra ut, jag är pepp, det är kul att engagera sig i något man brinner för med hela sin passionerade själv.
Sen såg jag de automatiserade mailen från skolan, och allting föll som ett korthus igen.
Jahapp... tillbaks på ruta ett då. Panik och stress över plugget kom som en käftsmäll.
Jag vet inte hur jag ska göra? Jag vet inte vad jag ska ta mig till?
Jag är en kreativ, oftast rätt glad person, jag tycker om att dansa, spela trummor, att skriva musik, att producera digital musik, att rita, måla, sy, tillverka, skapa föremål, ta hand om fruktbärande växter, fotografera, med mera. Jag är en konstnärlig själ, men jag kan inte släppa mig fri och verkligen djupdyka in i mina älskade passioner, för jag har inte råd med allt, och jag "måste" göra en massa andra saker istället. Saker jag inte verkar klara av. Teoretiska grejer, plugg, måsten, betyg, krav... Det har aldrig varit min styrka, snarare tvärtom. Jag är en free-spirit, hur ska jag komma nånvart i ett sönderstressat samhälle som bygger på att människor ska utbildas till arbetande robotar.
Vi har ett samhälle som just nu ger dig två val.
Råd att göra saker, men inte tid att göra saker.
Tid att göra saker, men inte råd att göra saker. (jag)
Du kan inte få båda.
Jag känner att jag bara står och trampar i nån sorts depression eller nåt då jag mår dåligt, jag blir nedstämd oftare och oftare när jag är ensam, när jag studerar, när jag gör saker jag måste. Jag är inte neutral längre, jag är ledsen. Jag menar då inte ledsen som att jag bokstavligen sitter och gråter. Men jag känner mig ledsen inombords. Ledsen att jag inte kan hantera det här, ledsen att jag inte kan klara mig själv, ledsen att jag bara trampar utan att komma någonvart. Att jag är fast i en sorts fälla.
Hur gör jag nu?
I slutet på terminen och slutet på december kommer socialen vilja se studiebevis för avklarade kurser, för att jag ska kunna få försörjningsstöd ifrån dem.
Hur fan ska det gå när de ser att plugget skiter sig totalt? När det går käpprätt åt helvete.
Jag lär väl säkert bli av med försörjningsstödet, varpå jag inte kommer ha råd att bo kvar iomed hyror o räkningar... och vad händer då? flytta hem till föräldrarna som bor 2.5 mil ifrån Uppsala, ute i skogen?
Mina föräldrar i all ära, de är underbara, men varje gång jag bott där har jag mått sämre pga den mycket värre isoleringen som tillkommer av att bo dit bussen går så mycket sämre, och kostar så mycket mer.
Mitt sociala liv kommer gå åt skogen (bokstavligen), jag kommer bli mer o mer deprimerad.
Hur ska jag komma vidare därifrån sen?
Jag vet inte vart jag ska ta vägen, hur jag ska göra, vad jag ska göra.
Jag vill bara lägga av med allting som har med ansvar och måste att göra... om jag bara kunde det.
Jag orkar inte, jag vill inte, jag har ingen motivation. Jag vill bara hoppa av plugget och börja MÅ BRA för en gångs skull. Men det får man väl inte tycka i det här jävla landet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar