Sjukskrivning, eller nåt.

Gah, känner att ja behöver ventilera och ranta lite!

Hämtade ut mina sjukskrivningspapper från vårdcentralen idag.
Visst är det kul när ens problem förminskas och det verkar som att läkaren bara lyssnar halvhjärtat?

Vi satt o snackade i en timme, och jag var noggrann med att berätta hur det låg till, och hur jag haft problem i vääääääääääldigt många år, typ sedan barndomen. Jag noterade även väldigt tydligt det som jag pratat om med både psykolog och dietist. Mina många långa år med ätstörningar, samt att både socialhandläggaren och min psykolog håller med om att jag ska börja med att ta aktiv vila där jag fokuserar på saker som gör mig glad, och framförallt att ta tag i ätstörningarna som jag haft så länge jag kan minnas.

När jag kollar igenom pappren jag fick hem idag, som ska skickas till försäkringskassan så ser det ut som jag endast fått tillfälliga problem sedan hösten, då jag började plugga, men gick in i väggen direkt.

Allt som står i dokumentet antyder på att jag varit problemfri fram tills dess. Det framgår enligt pappren som att detta problem är något nytt, alltså ett mindre problem, en "fas", något väldigt temporärt. Som att mina sömnbesvär, deppressioner, ätstörningar med mera endast skulle ha dykt upp just den här pluggperioden, att det inte är något jag haft innan.

Fast det har jag ju.. och det sa jag ju.

Så jag fick sjukskrivning i EN månad, nu under julen, o förhoppning att jag skulle hinna vila upp mig då och fixa tillbaka allting.
Efter den månaden skulle jag få träffa en annan läkare (eftersom han såklart slutar den här månaden) och se över om det behöver förlängas ytterligare en månad eller inte alls.

Kul att han lyssnat.

Känns som jag behöver ta ett ordentligt snack med den nya läkaren sen i slutet på nästa månad när det blir tal om att förlänga/avbryta sjukskrivningen. För inte kan kommer ja lyckas ta hand om hela min personliga hälsa och mina ätstörningar som jag haft i 10-20 år... på en månad.

Snacka om att bli förlöjligad, hur mina problem kastas bort som något litet tillfälligt mindre problem. Nej.. nu är ja fan bitter. Tacka fan att de e dans på Polacksbacken idag så ja kan bli muntrare!

Stress, ork och sånt skoj

Situationen blir jobbigare för varje dag. Jag har fått det vanliga brevet ifrån soc som jag får alla månader, dvs det vanliga brevet med blankett för nästa månad o sånt. Dock med en uppmaning om att jag behöver uppvisa studieresultat för att få försörjningsstöd igen för nästa termin.

...kul. Här ligger jag och kan inte plugga, går in i väggen, försöker men kommer ingen vart... och så ska man visa positiva resultat till soc för att ens få pengar.

Visste ju redan innan att jag skulle behöva visa resultat. Därför jag kämpat med att orka. Men det går inte. Jag blir stressad, hjärnan låser sig, jag mår skit och plugget läggs åt sidan.

För att stressa mig ännu mer så ska min handläggare ta julledigt så jag kan inte skicka in pappren den 20e som vsnligt utan måste skicka senast den 7e. Yay ännu mer stress.

Inget ont mot soc. De följer sina stadgar o jag får försörjningsstöd pga ett undantag då man egentligen inte får pengar av dem om man studerar. Så att de skulle bli problem om jag inte pluggade var rätt givet.

Jag har fessutom turen att efter ett tiotal handläggare äntligen ha en som faktiskt verkar bry sig. Hon är snäll.

Men nu sitter jag här. Papper med ansökan plus studieresultat ska in om senast 5 dagar och jag har noll resultat att ge. Eller.... ja har noll positiva resultat. Misslyckade avbrutna kurser tror jag inte kommer godkännas direkt.

De tre senaste posterna från den här bloggen skrev jag ut och gav till min psykolog på förra mötet. Hon skulle läsa igenom dem. Dock kommer vi inte ses förens i januari så ja vet inte hur jag ska göra.

Jag vaknade 10 idag. Klockan är nu 13:17 och jag ligger fortfarande under täcket och skriver detta ifrån mobilen.

Orkar inte gå upp. Vill inte gå upp. Vill bara ligga kvar här och önska att all stress och ångest försvann.

Men jag behöver försörjningsstödet så jag kan betala hyran, elen, mobilen, maten, busskort, och alla andra utgifter jag har.

Vet inte vad jag ska ta mig till. Vill bara sjukskriva mig och ta hand om sånt som gör mig glad... men det lär jag väl inte få förens jag sitter med påminnelser efter påminnelser för fakturor, o sen blir vräkt eller nåt.

Så jävla rädd för nå sånt.

Ta mig härifrån.